Jenny

Jag mår inte så bra just nu. Jag vet inte varför heller. Eller jo, jag vet nog. Det är så mycket på samma gång hela tiden. Ibland önskar jag bara att jag kunde få vara för mig själv och bara mig själv för en stund. Få andas ut utan en massa krav och förväntningar. Alla förväntar sig att jag är den ordentliga tjejen, tjejen som får bra betyg och som alltid är snäll mot alla. Genom att alla tror det så vågar man aldrig göra bort sig. Men jag är en vanlig människa precis som alla andra. Jag har väl också rätt att göra misstag? Eller? Ibland känns det inte så. Jag tycker det är orättvist. Det kan kanske låta konstigt att jag klagar över att alla har goda och höga tankar om mig. Men precis som alla andra så är jag trött på skolan, jag orkar inte mer och det blir inte lättare av att alla förväntar sig att jag får höga betyg och säger saker som "Äh, vad klagar du på? du får alltid MVG" Jag får inte alltid MVG, jag får oftast VG och ibland bara G. Får jag ett MVG blir jag överlycklig, jag har alltid varit en människa som har ftt kämpa för saker och ting här i livet, jag får inget "gratis". Jag är bara så trött på att hela tiden försöka vara den "perfekta" både hemma och i skolan. Varför kan jag inte bara få vara Jenny? Detta är inget påhopp på någon, det är bara mina tankar som jag måste få skriva ner för jag orkar inte ha dem inom mig mer.

Jag vet att det inte är någon som gör det här med flit. Det är ingen som vill såra mig eller få mig att må dåligt. Det vet jag. Men jag mår dåligt, och detta är en sak man inte gärna vill ta upp. Speciellt inte hemma. Jag är ju alltid den lätta, den snälla och den som vill alla väl. Hur förklarar man en sån sak? Jag säger inte att pappa ställer höga krav på mig om skolan, nej det gör han verkligen inte och det har han aldrig gjort heller. Han är den som stöttar mig mest när det gäller skolan och han vet att jag alltid gör mitt bästa och jagvet att han tycker att det räcker. det som känns jobbigt är att jag hela tiden jämför mig med min syster och tänker att "så lät han inte mig göra" o.s.v Och jag vet att jag måste sluta att tänka så, för vi är helt olika människor och man kan inte uppfostra oss på samma sätt. Men jag antar att jag har svårt att förstå och inse att det är så.

Ingen som läser detta behöver känna sig påhoppad, enda anledningen till att jag skrev det här är för att det är precis så jag känner just nu, plus en massa andra saker. Jag känner bara att jag måste få ut det. Och det är väl det man har bloggen till?

Puss!