Jenny

När jag gick från skolan idag så gick jag och tänkte på att det imorgon redan är tre månader sen farfar dog. Tiden har gått så otroligt fort. Och gud vad jag saknar honom, så väldigt mycket. Men jag vet att han har det mycket bättre nu än vad han hade precis innan han dog. Nu slipper han lida, och han ser oss, det måste han göra. Han ser hur bra det går för oss i skolan, han ser hur mycket vi gör för att hjälpa farmor och hur mycket vi saknar honom. Det måste han göra. Och när jag tänker på det så blir det genast lite lättare.. Att sen tänka på hur många människor jag fortfarande har runt omkring mig som jag älskar och som älskar mig gör det ännu mycket lättare. Speciellt en människa som förgyller mina dagar är Pauline. Gud, vad skulle jag göra utan henne? Det finns inte. Utan henne hade jag absolut inte varit samma människa jag är idag. Hon förstår mig som ingen annan. Detsamma gäller Cecilia. Dessa två människor måste vara två av de bästa och mest underbara människorna som finns på jorden! Det är ni som gör det möjligt för mig att älska livet! Jag älskar er!