Jenny

Jag vill bli kär. Jag vill vara kär. Jag vill att någon ska vara kär i mig. Jag vill ha kärlek. En pojkvän. Någon som bryr sig om mig. Någon som vaknar på morgonen och det första han tänker på är att han är tillsammans med mig. Varför kan jag inte få det? Jag vill inte verka desperat, jag anser att jag inte är det. Men är det så mycket begärt egentligen? Att man vill ha lite kärlek. Och jag menar riktig kärlek nu. Inte bara såndär kärlek som killar verkar vara bäst på. träffa en tjej, säga massa fina ord till henne, få henne att falla, ha sex med henne och sedan bara låtsas som att hon inte finns. Jag säger inte att alla killar är så här, definitivt inte. Jag vet jätte många killar som är hur bra pojkvänner som helst. Men de är ju upptagna, eller hur? Finns det inga bra killar kvar där ute? Eller är det bara så att jag inte har träffat någon?

Jag vet att jag är en tjej med ett bra hjärta. Jag vet att det är lätt att älska mig. För jag är sån. Jag är snäll, omtänksam, pålitlig. Och jag säger inte det här för att skryta eller liknande. Men det är så. Jag måste skriva ner det för att själv tro på det. Trots allt det där så är det ingen kille som har upptäckt det. Men jag slutar inte hoppas. Och jag vet att en dag så står han där i dörren. Och då kommer han att ha en stor plats i mitt hjärta. För jag gör aldrig något halvdant, älskar jag någon så gör jag det med hela mitt hjärta.

Jag har tänkt på detta idag, jag tror att jag tänker på det för mycket. Jag måste lära mig att slappna av, för det är då han kommer dyka upp.

Killen som älskar Jenny.